Tisdag 2011-12-06. Dag tre av var rundresa tog oss till Allaphuza, eller Alleppey, och dar klev vi ombord pa en husbat. Vi akte ut pa det kanalsystem och de sjoar som utgor ett vattensystem som betecknas som Backwaters. I detta system finns bland annat sodra Indiens storsta insjo, Vembanad Lake. Har har indierna gjort som hollandarna, damt upp vattnet for att frilagga mark for odling. Det ar stora risfalt pa bada sidor om kanalerna.

Att glida runt och bo pa en av dessa husbatar ar mycket fridfullt. Har finns inte en bil inom horhall. Det trafiklarm som varit var standiga foljeslagare under resan har vi nu sluppit under ett dygn, och det har varit mycket skont. Husbatarna far inte fardas fran klockan 18:00 pa kvallen till 06:00 pa morgonen, da ska de ligga still. Under denna tid pa dygnet far endast de batar som fungerar som lokalbussar langs kanalerna fardas, samt fiskare och annan lokalbefolkning.

Middagen som serverades pa baten var av hogsta klass. Vi stannade vid en lokal fiskaffar i knalsystemet och kopte hummer och rakor. Dessa tillagades av kocken pa baten, och hela middagen var, som vanligt, fantastiskt god.

Mandag 2011-12-05. Dag tva av var rundtur borjade med en morgonpromenad till en narbelagen topp pa cirka 1100 meters hojd. For oss svenskar var det en mycket skon morgon med en temperatur omkring 22 grader. Luftfuktigheten var tyvarr fortsatt hog, men utsikten var betydligt battre av foregaende kvall.

Farden blev darefter den motsatta mot igar, men nu bar det ivag utfor. Vi stannade vid samma naturreservat som dagen innan, och tog en ”djungelpromenad” pa drygt en kilometer, uppstroms langs floden. Terrangen var mycket kuperad, och stigen slutade vid ett fint vattenfall. Dalgangen paminner mig mycket om Emmenthal i Schweiz, det ar framst vaxtligheten som skiljer. Val framme vid vattenfallet var vi mycket svettiga, sa det var en njutning att fa hoppa i det svalkande vattnet.

Efter en lunch pa en enkel vagrestaurang, dar de flesta at en typisk lunchratt ”Kerala Meal”, bestaende av en stor portion ris med ett antal saser av varierande styrka, och stekt, valkryddad fisk, akte vi vidare till en av de storsta turistorterna, Varkala.

Stranden i Varkala ar fin, strandpromenaden maktig, den liggen pa en hog klippa cirka 25 meter over stranden. Efter lang tid i var lilla buss var det mycket skont att fa stracka pa benen och ta ett sent eftermiddagsdopp i Arabiska Havet, som ar den del av Indiska Oceanen som ligger utanfor Indiens vastkust. Som vanligt avslutades dagen med mycket god mat och dryck.

Sondag 2011-12-04. Vi ar nu ute pa var forsta dag av en femdagars rundtur  i sodra Kerala. Forst besokte vi tre olika hotell och resorts for att se vilka alternativ vi har for vart kommande boende efter rundturen. Har verkar finnas hur manga mojligheter som helst, i alla prisklasser, och lagen vid eller en bit fran stranden, samt av hogst varierande standard.

Farden gick darefter vidare upp i bergen nordost om Trivandrum. Vi stannade i ett naturskyddsomrade vid en flod dar flera av oss badade. Det regnade ordentligt nar vi var vid floden, men efter en halvtimme upphorde regnet. Vi fortsatte till var overnattning, hotell Golden Peak i Ponmudi, pa en hojd av 930 meter over havet. Temperaturen pa denna hojd var cirka 23 grader, att jamfora med de 30 grader vi hade vid havet, i Kovalam och Trivandrum. Men en luftfuktighet pa 85% gjorde att det kandes som om man var uppe bland molnen, det var disigt och dalig sikt, och utsikten var tyvarr i princip lika med noll.

Kerala ar till stor del en bergig delstat. Kontrasten mellan kustremsan, dar majoriteten av befolkningen bor, och de glest befolkade inre delarna av delstaten, ar stor. Pa ett avstand av 20 – 40 km vaxlar landskapet fran att vara lika platt som pa vastgotaslatten till serpentinvagarna i det norska fjordlandskapet. Stigningen fran Trivandrum till Ponmudi innebar att vi passerade 22 ”harnalskurvor” (180-graders svangar) och minst fem ganger sa manga kurvor som var nastan lika tvara, under nagon timme.

Lordag 2011-12-03. Efter en stadig frukost pa Gorans och Geethas residens, eller Estate, Mukkunni Hill, akte vi in till Trivandrum. Trivandrum ar forresten det gamla romerska namnet pa staden, som egentligen heter Thiruvananthapuram. Av orsaker som ni sakert forstar sa kommer jag aven i fortsattningen att kalla staden for Trivandrum.

Forsta anhalten i staden var resebyran Aries Travel Holidays. Dar ordnade vi diverse detaljer for vara kommande resor och aventyr. Det ar en bra resebyra att anlita om man ar i dessa trakter och behover hjalp med nagot som har med bokningar av boende eller resor att gora.

Nasta stopp var varuhuset Big Bazaar, mitt i staden. Det ar ett varuhus i flera vaningar, och dar vi i forsta hand ville besoka matavdelningen for att kopa diverse typiska indiska artiklar, som till exempel snacks och jordnotter med typisk indisk smak, samt kryddor.

Stopp nummer tre var ett stalle som heter Parthas, och som formodligen ar basta stallet i staden om man vill handla klader och tyger. Affaren har fyra vaningar, och har finns hur mycket som helst att valja pa, bade for man och kvinnor. Kvaliten pa kladerna ar dessutom mycket bra.

Sista stoppet gjorde vi pa ett femstjarnigt hotell for att smaka pa en ordentlig lunchbuffe. Har fanns en hel del att valja pa, och allt var, som vanligt, mycket gott. Speciellt imponerade blev vi av det stora antalet fantastiskt goda efterratter. Dagen avslutades med en minst lika god middag pa ett stalle i Kovalam som heter Fusion.

Att betala for en tjanst i Indien kan vara lite ovanligt mot vad vi ar vana vid. Vid ett par tillfallen, som hos en cykelreparator eller en skraddare, har vi inte fatt nagot fast pris for deras tjanster. Nar vi fragat vad de vill ha for ersattning for sitt jobb har svaret blivit att ”betala vad du tycker att jobbet ar vart”. Vid ett tillfalla gav jag en summa som jag tyckte var mer an rimlig for tjansten jag fick, och jag fragade om det var ok. Da kom nasta fraga: ”ar du nojd med jobbet och summan?”. Jag svarade ja, och da svarade reparatoren ”Bra. Om du ar nojd, sa ar jag det ocksa. Jag vill att mina kunder ska vara nojda”. Vad sager man om ett sadant resonemang?

Fredag 2011-12-02. Pa formiddagen cyklade vi fran Kovalam till byn Malayam, cirka 20 km, och det kommer med storsta sannolikhet att bli den sista cykelturen pa denna resa. I den byn bor Getthas mor, och dar lamnade vi cyklarna. Nu ar aven cyklarna Gorans ansvar, tidigare har vi lamnat cykelkarran i hans omma vard. Vad som kommer att handa med cyklarna vet vi inte riktigt, men en hotellagare har visat intresse for cyklarna. Han vill ha dem for uthyrning till sina gaster.

Vi hade en foljebil som visade oss smavagarna fran Kovalam runt Trivandrum for att hitta till Geethas mors hus, annars hade det varit svart att hitta ratt vag. Fran huset akte vi med foljebilen den sista biten till Mukkunni Hill, och da ar det bara en dryg kilometer som aterstar.

Val uppe pa Mukkunni Hill visade goran sin plantage via de tva vandringarna ”lilla turistsvangen”, samt ”djungelturen”. Mellan promenaderna hade vi en enkel, men god, lunch pa restaurang ”Bergsprangaren”, personalrestaurangen pa ett av stenbrotten runt Gorans marker. Enklare lunch an sa kan man knappast fa, men maten ar mycket god.

Pa kvallen hade vi en informell middag med gaster i form av Gorans och Geethas dotter Maina med sin man Bjorn, och Bjorns mor Bodil. Ovriga gaster var Geethas mor, samt ett par bekanta till Geetha och Goran som ager och driver ett hotell som vi ska forsoka hinna besoka om ett par dagar.

Torsdag 2011-12-01. Idag har det varit en dag fylld av vila och avkoppling for var del, vi behover varva ner efter cykelturen. Vara kroppar har klarat den anstrangande farden overraskande bra. Forutom nagot skavsar, och ett par ommande punkter pa de mer utsatta och kansligare delarna av var anatomi som haft direkt kontakt med cyklarna, har det inte varit nagra problem. Ingen av oss har annu haft trassel med magen, trots att vi atit de mest skiftande matratter, pa olika matstallen pa en skala fran skjul under presenning till femstjarniga restauranger.

Cykelturen har ocksa flutit bra. Vagarna ar bitvis extremt daliga, daremellan mycket fina. Cyklarna har klarat farden pa ett utmark satt. Fyra punkteringar, en havererad axel med tillhorande lager, och diverse service, pa tre cyklar och 1000 km per cykel ar inget att saga om. Aven cyklisterna har gjort ett bra jobb. Att cykla cirka 80 km per dag i 13 dagar i strack, pa bitvis usla vagar, med tunga och envaxlade cyklar, i varm och fuktig vaderlek, utan att kropparna sagt ifran, kanns helt ok. Vi ar mycket nojda.

Det har varit en mulen och fuktig dag i Kovalam idag. Pa formiddagen regnade det dessutom latt. Temperaturen pa eftermiddagen var +28 grader, och luftfuktigheten 80%.

Vi tankte kopa en flaska whisky eller nagot liknande pa det lokala bolaget idag for att fira malgangen. Det gick inte, bolaget var stangt. Det visar sig att den forsta i varje manad har de som ar anstallda av delstaten Kerala (motsvarande landstinget Dalarna) helgdag, och de ar alltsa lediga idag. Spritbutikerna styrs av dessa regler, och oppnar foljaktligen i morgon klockan 10:00 igen.

Enligt forklaring nummer tva beror den stangda dagen pa att familjerna ska fa en chans att ta del av den avloning som delas ut den forsta i varje manad. Det ar vanligtvis mannen i familjerna som jobbar, och pengarna behovs till familjens utgifter, som till exempel hyror och skolavgifter. Risken finns att mannen anvander alla pengar till att kopa sprit, och darfor har delstatsregeringen infort denna regel.

Delstaterna har stor sjalvstandighet i Indien. De har eget parlament, och de kan styra det mesta, utom rattsvasende, forsvar och utrikespolitik.

Onsdag 2011-11-30. Nu har vi natt slutmalet for cykelturen, Kovalam Beach, sydvast om Trivandrum. Vi har idag cyklat 80 km, totalt har trippmataren stannat pa 1045 km under de tretton dagar vi cyklat.

Dagen borjade struligt. Efter bara en kilometers cykelakning borjade det regna, och efter en kort stund vrakte det ner. Vi beslutade oss da for att atervanda till hotellet, och vanta en stund for att se om det skulle sluta. Efter en stadig frukost pa hotellet hade det slutat regna, sa vi startade pa nytt. Resten av dagen har vadret varit bra, ganska molningt, men aven en del sol.

Efter ungefar halva strackan fick Rune punktering. Hjalpen var inte langt borta, den fanns i nasta by, bara nagra hundra meter fram langs vagen, i form av byns lokale cykelreparator. Han loste snabbt problemet, och for sakerhets skull fick han aven ga igenom alla tre cyklarna med blocknycklar och oljekanna. Det var verkligen nodvandigt, han hittade nagra muttrar som borjat lossna.

Dagens etapp har varit mer kuperad an de senaste dagarna, trafiken har varit tat, och vagarna smala. Det ar mentalt anstrangande att cykla i den miljon, man kan inte slappna av en enda sekund. Med endast tre km kvar till var destination fick aven Kent punktering. Han fick ga med cykeln sista biten till hotellet.

Vi bor pa ett hotell som heter Palmshore, och som ligger mycket vackert bara hundra meter fran stranden. Narheten till stranden, samt det faktum att hotellet har en egen pool, tilltalar Rune valdigt mycket.

Nu ar den anstrangande delen av resan avklarad, vi ska nu vara lite mer ”normala” turister under de tva veckor som aterstar innan hemresan startar. Vi hoppas kunna sola och bada en del, en femdagars rundtur i sodra Kerala star ocksa pa programmet, plus ytterligare nagra aktiviteter.

Tisdag 2011-11-29. Vi har idag avverkat 103 km, och det har varit en etapp som varit latt att cykla. Hotet om daligt vader verkar vara over for den har gangen, solen har skinit fran en nastan klarbla himmel hela dagen, och det har varit varmt.

Vi ar nu i Kollam, och det ar en av de storre staderna i sodra Kerala, enligt en uppgift har staden 2,5 miljoner innevanare. Det ar en rorig stad, mycket trafik, och genomfarten gar precis mitt i staden. Vi bor pa Hotel Nani, som ar ett bra hotell, mitt i smeten.

Idag har det varit en bra dag att cykla. Kerala har drabbats av en endags generalstrejk, och det har inneburit att antalet bussar och lastbilar drastiskt minska pa vagarna. I formiddags kandes det bitvis helt overkligt. Vi kande oss nastan ensamma pa en av deras storsta riksvagar. Ovanlig, men skon, kansla.

Nackdelen har varit att det varit svart att hitta bra matstallen. Vi tog en sen frukost pa ett mycket litet och enkelt stalle som i princip bara hade en ratt pa menyn. Det var en valkryddad kottgryta med brod, vatten och te, och det var, som vanligt, riktigt gott. Pa eftermiddagen hittade vi en restaurang har i Kollam som enbart serverar traditionell indisk vegetarisk mat, och aven det var mycket gott. Vi har for ovrigt atit traditionell indisk vegetarisk mat vid ett flertal tillfallen, och vi uppskattar det mycket.

De svensk-kinesiska fordon vi sett pa vagarna ar enbart av market Volvo, och da nastan uteslutande i form av (turist-)bussar. Undantagen ar nagra entreprenadmaskiner av samma marke som vi sett pa nagra vagarbeten.

Svenska eller kinesiska personbilar har vi inte sett. Bilparken bestar mestadels av inhemska bilar (ex Tata), japanska (ex toyota, Suzuki, Honda), korenska (Hyundai), samt nagra sma amerikanska bilar (Chevrolet) som borjar dyka upp har och var. Undantagen ar direktimporterade lyxbilar i form av BMW, Audi och Mercedes. De ags vanligtvis av rika indier eller foretag. Importtullarna for lyx-artiklar som bilar, whisky och choklad ar av imponerande storlek.

Att vi njuter av var cykeltur ar nagot som indierna inte forstar. De ser oss som ett mycket udda inslag i vardagslivet. De pekar pa oss och skrattar sinsemellan, de ger oss uppmuntrande tillrop, och de pratar garna med oss och undrar vad vi haller pa med. Ibland kanns det som att aka en ”eriks-gata”. Skolbarnen hejar och skriker, de springer eller cyklar garna ikapp med oss, och de kommer ofta fram och pratar. Vi forstar dock inte allt de sager, men de ar mycket glada nar vi vinkar eller halsar tillbaka. Vi drar till oss mycket stor uppmarksamhet overallt dar vi far fram. Hur manga indier vi hejat och halsat pa under den stracka vi hittills avverkat vet vi inte, men det ar manga…

Nar indier kommer upp i nagot som liknar medelklassen koper de forst en scooter, darefter en motorcykel, och sedan bil, for att fa friheten att kunna aka vart de vill. Det ar bara tokiga turister och fattiga indier som cyklar. Som en indier uttryckte det: ”om jag ska forflytta mig hundra meter sa gar jag. Om jag ska forflyta mig en kilometer sa tar jag en three-wheeler. Om jag ska forflytta mig tio km eller mera tar jag bil, buss eller tag. Sa varfor cykla?” Det ligger nagot i det.

Att ta sig igenom storstaden Cochin var tidskravande, men det gick ganska bra. Eftersom vi overnattade en bit norr om staden, sa hann det bli rusningstid innan vi kom dit. Pa ett stalle, pa en bro, hade dessutom en lastbil rivit ner en kontaktledning over en jarnvag. Medan bargningen pagick var det stopp i bagge riktningarna, och det bildades snabbt koer pa nagon kilometer att bada hallen. Det gick dock att krangla sig genom kaoset med cyklarna, men det tog tid.

Vagen soderut fran Kochin ar fantastiskt fin, den i sarklass basta strackan vi hittills sett, perfekt att cykla pa. Idag ar det fortsa dagen vi inte behovi kliva av cyklarna och skjuta dem uppfor nagon backe, terrangen har alltsa varit mycket flack. Vi har idag avverkat 68 km.

Det har regnat ordentligt natten till idag, men nu borjar det spricka upp allt mer. Om denna trend haller i sig ytterligare ett par dagar ar vi mycket tacksamma. Det betyder dock att eftermiddagarna blir mycket varma, vi far se hur manga timmar vi orkar cykla.

Hotellet vi nu bor pa, Hotel Travancore Palace, ar ett fynd. Det ar ett gammalt palats som blivit ombyggt till hotell, och de har dessutom en alldeles fornamlig restaurang. Prisnivan ar mycket human, cirka 150 kronor for ett dubbelrum. Rummen ar stora och rymliga, allt ar gediget och snyggt, inte alls gammalt och slitet som sa manga andra hotell har i landet. Mycket imponerande arkitektur, men pa ett diskret satt.

Den stracka vi idag avverkat var den flackaste hittills, och den matte 104 km. Att den blev sa lang beror dels pa att det var lattcyklad terrang, dels att det var svart att hitta lampligt hotell. Kent ar dessutom en mastare pa att halla ett jamnt och lagom hart tempo, med avseende pa de verktyg vi har att jobba med (alltsa vara cyklar), oss stackars cyklister som ska halla pa med denna verksamhet varje dag under tva veckor, vagarnas otroliga spannvidd i fraga om standard, och inte minst vadrets inverkan pa oss.

Vi hamnade till slut pa en resort som heter Cherai Beach Resorts, och man kan diskutera om det var ett prisvart alternativ. Vi var sa trotta sa vi tog forsta basta. Anlaggningen lever nog pa sitt gamla namn och rykte, samt laget alldeles vid strandpromenaden. Sjalva boendet borjar bli ganska slitet, underhallet verkar mycket eftersatt.

Ett bra alternativ hittade vi senare pa kvallen, nar vi gick ut for att ata. Vi fann en restaurang med mycket bra mat och suveran service. Det visade sig att agaren ocksa hyr ut rum, vilket skulle varit intressant att veta ett par timmar tidigare. Naval, nu vet vi det, om vi, mot formodan, skulle ha vagarna forbi dar nagon gang i framtiden.

Denna resa ar en resa i tre dimensioner. Dela en geografisk, dels en kulurell, dels en kulinarisk, eller gastronomisk. Alla tre cyklister ar nyfikna pa att upptacka andra lander och andra kulturer, och vi testar ocksa sa mycket ny mat och dryck vi hinner. Allt ar fantastiskt gott, vi blir standigt overraskade av det indiska koket och dess variationer.