Det har regnat under natten, det ar blott och enormt fuktigt pa morgonen nar vi lamnar hotellet.

Under dagen har vi haft service pa cyklarna, vi hittade en ”markesverkstad” som salde och servade Atlas cyklar. Runes cykel har vi haft karran kopplad till, och den har slitits mera an de andra tva cyklarna. Vi fick byta vevaxel och tillhorande lager pa den. Kostnaden for detta (arbete + material), plus diverse service pa de andra cyklarna, blev cirka 20 kr.

Dagen stracka, var den mest kuperade sedan de forsta dagarna. Trots detta cyklade vi 78 km. Vi bor nu pa ett mycket enkelt hotell. Det ags av delstaten Keralas turistrad, och jag tror att det ar det minsta hotell jag nagonsin bott pa. Det har endast tva rum, ett med och ett utan a/c. Hotellet ar alltsa fullbokat, nar vi fyra ar har. Det ar nastan mer ratt att kalla det en restaurang med mojlighet till overnattning. Det ar betydligt mer aktivitet i restaurangen an med uthyrningen av rum. Maten i restaurangen ar lika bra som dess femstjarniga motsvarighet kvallen innan. Kostnaden for rummet med a/c ar 60 kr per natt. Tvara kast, fran boende med fem stjarnor till en stjarna fran en natt till nasta.

Vadret har under dagen varit mulet och mycket fuktigt, tidvis aven riktigt blasigt. Mot kvallen blir det dock battre.

I dag har vi avverkat 84 km, och det har varit en bra dag pa jobbet. Strackan har varit den flackaste hittills. Trafiken har varit mycket tat, och vi har fastnat i koer vid tva allvarliga trafikolyckor. Trafiken ar den i sarklass storsta faran vi utsatts for, vi tillbringar ganska manga timmar pa vagen, sex timmar eller mer varje dag. Vagarna har i huvudsak varit bra, men genom de gamla staderna (territorierna) Pondicherry och Mahe har det varit mycket trangt att ta sig fram. Det paminner om gamla tiders bygator, dar husen star precis bredvid de mycket smala och krokiga vagarna.

Jag har inte skrivit nagot om vadret pa nagra dagar, mest beroende pa att det varit lika hela tiden. Nu har det andrat sig. Idag har det varit molnigt hela dagen, och vi har kant de forsta regndropparna. Langre soderut regnar det enligt uppgift annu mera, sa vi far se hur det gar att komma vidare. Vissa morgnar har temperaturen varit strax over +20 grader, och da har indier som kor mc och scooter ranarluva och oronskydd pa sig. Vintern har kommit aven till sodra Indien.

I natt bor vi femstjarnigt. En hotellkedja som heter Taj, och som symboliserar yppersta klass, har blivit tvungen att byta namn till Gateway efter ett attentat pa ett av deras hotell i Mumbai for ett par ar sedan. Efter denna handelse ville ingen bo pa ett hotell som heter Taj langre, sa darfor kande de sig tvingade att byta namn pa kedjan. Nu forsoker de jobba upp sitt rykte, och darigenom kan man fa en del rabatter nar man bor har.

Vi har nu avverkat cirka 60 % av den planerade strackan, och vi vet inte hur langt vi kommer. Vadret ar en av de faktorer som kan satta kappar i hjulet. Vi planerar inte for mer an en dag framat, vi far se hur langt vi kommer i morgon.

Dagens etapp var den absolut lindrigaste hittills, och den storsta anledningen ar att Goran nu drar cykelkarran bakom sin motorcykel. Vi har cyklat 72 km, och medelhastigheten har okat betydligt sedan de foregaende dagarna. Det var en helt ny kansla att kunna cykla utan att behova ta hansyn till vagnen. Man ar dessutom mycket smidigare i tat trafik, och det marks speciellt nar man ska genom de lite storre staderna, som nar vi passerade Kannur mitt pa dagen.

Idag har det egentligen inte hant nagot sarskilt. Goran har reprerat motorcykeln, vi har atit farsk papaya som smakar fantastiskt gott. Mycket saftigt, men ocksa mycket kladdigt att ata utan bestick.

Hotellet vi bor pa ligger cirka 10 km soder om staden, och det ar helt nybyggt, 3-stjarnigt enligt egen utsago. Att det ar helt nytt marks bade har och dar. Rummen ar mycket frascha, personalen verkar vara ovana vid det mesta, och av de ratter som fanns i restaurangens meny fanns endast ett fatal tillgangliga. Men for en kostnad av 100 kr per person och natt ar det helt ok. Att fa tillgang till deras businesscenter, med internet, innebar att jag nu sitter i hotellets reception, vid portierdisken, och skriver dessa rader. Portieren sitter bredvid mig, och forsoker skota sitt jobb, medan jag ockuperar hans dator, och halva hans arbetsplats. Men har ar inget omojligt, jag fick valdigt garna lana den enda dator som finns tillganglig i hotellet. Hoppas bara att ingen kommer och fragar mig om det finns nagra rum lediga…

Indierna ar mycket nyfikna, vanliga och hjalpsamma. Manga kommer spontant fram till oss, och vill prata med oss. De aker ocksa garna jamsides med oss en bit pa sina motorcyklar eller scooters, och pratar. Fragor som ” vad heter du i fornamn?”, ”vilket land kommer ni ifran?”’ och ”vart ar ni pa vag?”, far vi standigt besvara. Om vi vill ha hjalp med nagot, som till exempel en kranglande cykel, slapper de genast vad det de haller pa med, och hjalper oss. Nagot de har svarare for, ar att veta hur langt det ar till ett visst stalle. Om man fragar, sa kan man fa svar som skiljer med flera kilometer, och det aven pa en kortare stracka, ett fatal kilometer.

Idag har vi slagit tva nya rekord for cykelturen, dels antal avverkade kilometer, dels antal timmar i sadeln. Inget av dessa rekord vill vi sla igen under denna resa. Vi har avverkat 95 km, och det tog 11 timmar fran hotell till hotell. Det var alldeles for mycket, och det kanns verkligen i vara kroppar.

Dagens resa har tagit oss over delstatsgransen in till Kerala, och det ar en mycket langstrackt delstat. Den ar drygt 500 km fran norr till soder, och vi ska avverka nastan hela den strackan. De forsta kilometrarna i Kerala var vagen mycket bra, darefter kom den i sarklass samsta vagstrackan vi hittills haft. Under ett antal kilometer paminde vagen om en gruvbruten skogsbilvag, och nar lastbilar och bussar kom dundrande sa dammade det sa man knappt sag 20 m framfor sig. Dessutom fick vi en punktering pa denna stracka, men den lyckades vi sjalva laga.

De daliga vagarna sinkade oss en hel del, men vi jobbade oss sakta soderut. Vagarna sliter ocksa pa cyklarna. En pedal pa en av cyklarna borjade ga snett, men det lyckades den lokale bysmeden banka ratt. Har ser man verkligen fordelen med att ha en inhemsk cykel, utan alltfor mycket finesser. Det mesta gar att reparera, med relativt enkla medel.

Pa eftermiddagen fick vi antligen tag i Goran Skarner efter att vi akt forbi varandra en gang pa den hart trafikerade vagen. Vi lamnade omedelbart over bagagekarran, och det var en ny kansla av frihet, att slippa slapa pa den klumpen. Karran vager 15 kg utan last, och vi gissar att den vager strax over 30 kg med last.

Kvallen tillbringades pa en fin hotellanlaggning vid en flod. Mycket mat och prat, det var trevligt att traffa Goran igen. Men det basta var att fa lamna over ansvaret for bagagekarran…

Dagens stracka blev den kortaste hittills, endast 59 km. Den har varit relativt flack och lindrig att cykla, men hela strackan har kants som ett enda langt vagarbete. Vissa strackor har varit underbara att aka pa med nylagd asfalt, andra har varit mer eller mindre forbifarter, dar det varit trangt, gropigt och stokigt.

Vi har haft var forsta punktering. Det var inte bara ett litet hal i slangen, det var en hel reva i den. Vi loste detta genom att lasta in cykel och cyklist, i detta fall Kent, i en ”tree-wheeler” (tuk-tuk), vilken tog dem till narmaste cykelreparator. Han fixade problemet galant, han justerade dessutom diverse saker som glappade pa hans och min cykel. Dessa cyklar var definitivt i behov av bade olja och en varsam och kunnig hand med en skiftnyckel.

Det enda akuta mekaniska problem vi tidigare haft med cyklarna var att cykelkorgen pa min cykel plotsligt lossnade. Vi stannade pa forsta basta verkstad, och visade problemet. Han hade inte den ”platbit” som saknades, men han loste problemet genom att yxa till ett par platbrickor som egentligen hade alldeles for sma hal for att passa den skruv den skulle fastas vid. Kostnaden for den akuta insatsen, arbete och material var 80 ore. Vi blev formodligen uppkorda, men vi tyckte inte det var lage att diskutera den prislappen.

Mangalore ar en ganska stor stad, mojligen inte med indiska matt, men den ar mycket rorig. Det finns en stor hamn norr om staden, och trafiken ar mycket intensiv. Vi bor pa ett hotel som heter The Ocean Pearl, det ligger mitt i staden, och det ar ett mycket fint hotell. Lite omvaxling mot hur vi bott de senaste dagarna.

De kompressormatade signalhornen som finns pa lastbilar och bussar borde forbjudas. De tar dod pa vilken trumhinna som helst nar de aktiveras pa nagra meters hall. Och de indiska chaufforerna alskar sina signalhorn.

Vadret idag ar, som alla andra dagar, mycket bra. Mojligen ar det nagot kyligare, det ar bara +32 grader inne i staden, enligt den termometer vi sag utanfor hotellet. Det ar ocksa lite disigt, vilket vi ar mycket tacksammma for, och vi har inte heller haft nagon motvind att brottas med idag.

Vi har en svensk flagga pa var bagagekarra, men hittills har ingen kant igen den. Sverige verkar vara ett okant land pa dessa breddgrader. Vi har hittills traffat en enda person som visste nagot om Sverige, och han forknippade oss med Stefan Edberg och Mats Wilander. I ovrigt verkar de knappt veta i vilken varldsdel Sverige ligger. De flesta som fragar oss om vart vi kommer ifran gissar att vi ar amerikaner. Ar de mojligen lika tokiga som oss nar det galler att cylka?

For att gora Sverige mera kant utomlands kanske vi blir tvugna att starta ett varldskrig, eller nagot annat i den digniteten. For att gora oss mera kanda i Indien skulle det nog racka med att slappa los ett gang nitiska lapplisor, iforda uniformer med svenska flaggor pa, i nagra av de indiska storstaderna, och harja fritt. De skulle ha full sysselsattning undet mycket lang tid.

Mandag 2011-11-21. Klockan 05:15 vaknade farbrorn i minareten pa andra sidan vagen, och det gjorde aven vi. Vi gick dock inte upp forran 06:00, som vi brukar. Da ar det fortfarande ganska morkt, strax efter 06:30 ar det riktigt ljust.

Nar vi skulle ivag upptackte vi att vi var inlasta pa hotellet. Rune, den vigaste i sallskapet, forcerade med en elegant och akrobatisk uppvisning det 2,5 m hoga kravallstaket som skyddade oss fran staden (eller var det tvart om?). Rune ruskade darefter i staketet sa vi trodde hela hotellet skulle vakna, men portieren sov tydligen i den lika lasta receptionen, sa han kom och slappte ut oss.

Dagens etapp, som matte 69 km, var den lindrigaste hittills. det var flackt och fa backar, och det varsta solskenet bromsades av lite dis. Det som sinkade oss, forutom vart standiga sanke baggagekarran, var ett antal vagarbeten dar det var trangt och svart att ta sig fram.

Eftermiddagen agnades at bad vid hotellets pool, samt avkoppling. Vi ar nu i ett omrade som domineras av muslimer. Det betyder, bland annat, att herrar och damer inte far vistas vid poolen under samma tider, samt att alkohol inte far fortaras ”synligt”. Vill man ha en ol blir man hanvisad till ett separat rum, val utom synhall for ovriga restaurangbesokare.

Det som vacker storst uppmarksamhet ar inte att det ar tre galna svenskar som ar ute och cyklar (kanske i dubbel bemarkelse…), det ar var cykelkarra. Indierna verkar aldrig ha sett nagot liknande, intresset ar enormt. Folk star verkligen och tittar, de kommer ocksa fram och fragar vad det ar. En del hundar blir nastan som galna nar vi kommer, och losspringande hundar ar det mycket gott om har.

Vi har haft problem att hitta internetcafeer langs vagen. Det verkar fortfarande vara sallsynt med bredband pa den indiska landsbygden. Jag forsoker uppdatera denna blogg sa ofta jag kommer at, men for de som vill ha ytterligare info rekommenderar jag att lasa Goran Skarners blogg.

Sondag 2011-11-20. Dagen stracka matte 78 km. Vagarna har varit mycket daliga. Kan inte ens i min vildaste fantasi forestalla mig att Leksands kommun har nagot samarbetsavtal om att skota vagarna har, men likheterna ar overdersagliga.

Formiddagen gick riktigt bra, det var flackt, ingen namnvard vind, samt disig himmel.Vi stannade vid en lokal vagrestaurang pa formiddagen for en sen frukost. Omelett, stekt brod (parrota) plus te, vatten och Pepsi smakade mycket gott, och kalaset kostade 7 kr per person. Som vanligt blev eftermiddagen jobbigare, varmen suger musten ur en aven om det inte ar helt klart. Sista biten in mot Byndoor var dessutom grym, den langsta uppforsbacken vi hittills haft. Precis vad vi inte behovde efter avverkade 75 km, och nar det ar som varmast pa dagen. Temperaturen var +34 grader, luftfuktigheten 32%, vilket ar ganska torrt.

Efter ankomsten till A.K. Recidency som hotellet heter, tar vi en mopedtaxi (tuk-tuk) till havet for att ta ett dopp. Vi ar bara ett par km fran havet, och temperaturen i vattnet ligger kanske runt +28 grader. Fin strand, vi ar nastan ensamma dar, fantastiskt skont!

Kvallen blir i ovrigt lugn med mat i form av god fisk, och vila. Vi upptacker efter ett tag att vi bor mitt emot en moske, vi far se hur lange vi far sova.

Lordag 2011-11-19. Ny tuff dag pa jobbet. Ar nu i Kumta, 74 km soder om Karwar. Det har varit en kuperad strackning, och vid varje uppforsbacke ar det bara att kliva av cykeln och dra karran. Det ar alldeles for tung att trampa med i uppforsbackarna. Alla tre var helt slut nar vi kom fram till Kumta, vi tog in pa forsta basta hotell vi hittade. Det visade sig vara ett budgethotell, utan a/c, men da blir det i stallet billigt. Prislappen stannade pa INR700, eller 35 kr per person.

Kvallsmaten intogs i restaurangen i samma hus. Det blev traditionell indisk vegetarisk kost, och det var fantastiskt gott. Priset var ocksa helt ok, INR400, eller 20 kr per person.

Forsta kackerlackan pa denna resa hittades i hotellrummet pa kvallen. Den blev inte langlivad.

Det ar helt ok att cykla fram till mitt pa dagen, sedan kommer varmen, om det ar klart, vilket det hittills varit. Vi forsoker komma ivag senast 07:00 pa morgonen, och de forsta tva timmrna ar mycket fina. Da ligger temperaturen strax over +25 grader. Cyklarna ar av market Atlas, en vaxel, och de haller sedvanlig indisk kvalite. Det borjar redan glappa och gnissla lite har och var. Vi far se vad som haller langst, cyklisterna eller redskapen.

Sitter nu pa hotel Emerald Bay i Kanwar och kopplar av efter forsta dagens cykling. Det har varit en lang och jobbig dag, men vi har kommit langre an vi trodde, totalt har vi idag avverkar cirka 80 km. Vagarna ar mycket kuperade, mer an vad vi kunde forutse. Storsta problemet ar cykelkarran med packning. Den rullar i och for sig ganska latt, men den vager trots allt ett antal kilo, och varje gang det kommer en uppforsbacke ar det som att kasta i ett ankare. Och uppforsbackarna har varit manga idag, terrangen ar mycket kuperad har.

Hur som helst, vi har kampat oss ut ur delstaten Goa, och vi ar nu i Karnataka. Storsta skillnaden mellan delstaterna ar, vad vi hittills sett, kvaliteten pa vagarna. De var mycket battre i Goa, har ar det ibland som att aka pa Rabacksvagen i Almo, mellan Back Einar och Bengt Hammarback. Ni som vet hur det ser ut dar forstar precis hur ”riksvagen” vi cyklar pa ser ut. Jag ska inte overdriva, mestadels ar vagen ok aven har, men bitvis ser det ut som jag nyss beskrivit. Jag kanner mig som nastan som hemma?

Vadret ar fortsatt underbart. Det ar egentligen alltfor varmt for att cykla pa eftermiddagen, men idag kandes det som att vi inte haft nagot val. Det blev drygt nio timmar fran start till mal, inlusive nagra stopp for mat, fika och vatska, och det ar i mesta laget. Vi ska forsoka battra oss till en annan dag, men det ar inget vi kan garantera. Vi ar rejalt trotta, vi far se hur vi kanner oss i morgon. Hur langt vi hinner bestams ocksa av hur kuperad terrangen ar. Enligt de lokala kallor vi pratat med ska det vara betydligt lindrigare framover. Den som lever far se.

Nu har vi anlant till Goa, allt har gatt ganska bra sa har langt. Nagra mindre incidenter har vi haft, men inget som vi inte inte lyckats ordna. Vi har kopt nya cyklar, imorgon bitti klockan 06:30 startar det riktiga aventyret i form av sjalva cykelturen. De cyklar vi fatt ar av ”akta” indiskt stuk, mycket robusta cyklar, men det kan vara bra att ha nagot som den lokale ”bysmeden” kan laga, om (ellert snarare nar…) nagot gar sonder. Priset for en ny cykel ar cirka 600 kr, och da har vi enligt andra lokala kallor anda blivit ”lurade” lite. Det ar ok, den service vi fatt av var cykelhandare har varit fantastisk. Vadret ar fint men varmt, idag har vi haft + 35 grader pa eftermiddagen. Tidigt pa morgonen kan det ga ner mot +25. Inget regn annu, mestadels klart, lite disigt. Idag har vi haft en fin dag, vi har kopplat av, solat och badat lite, och atit gott. De lokala fiskratterna ar underbara att ata, det inhemska vinet ar ocksa mycket prisvart. Ex: fin fiskfile (Bass Filet) for tre personer, en flaska vitt vin, tva flaskor ol (a 65 cl) kostar totalt mindre an 250 kr (1800 INR), vid en strandrestaurang med utsikt mot en fantastisk solnedgang.