Torsdag 2011-12-15. Vi började dagen med den sedvanliga frukosten vid poolen, det lär dröja innan kan eller vill sitta ute och äta. Frukosten bestod av Masala (chilikryddad) omelett, rostat bröd och svagt kaffe. Det svaga kaffet förstärkte vi genom att vi hade med oss en egen burk med kaffepulver. I Indien är de otroligt duktiga på att koka gott te, de misslyckas aldrig, men de är sämre på att göra kaffe. De har ingen riktig tradition på detta, det blir gärna svagt, nästan amerikanskt, kaffe. Eller är det bara vi nordbor som vill ha riktigt svart kaffe?

Förmiddagspromenaden blev längre än föregående dagar, nästan två och en halv timme, eller närmare 15 km. Vi gick denna gång norrut från vår by, Majorda, längs sandstranden, och vi gick nästan så långt vi kunde komma, och tillbaka. Promenaden avslutades, som vanligt, med ett dopp i det varma havet.

Sista lunchen i Indien, för denna gång, tog vi på restaurang Pentagon. Vi ville ha olika rätter, så det blev Tandoori Chicken och Goan Fish Curry tillsammans med Vegetable Fried Rice. Jag behöver inte berätta att det var lika gott som vanligt.

Efter ett par timmars avkoppling kom taxin och hämtade oss klockan 16:30, och vi anlände till flygplatsen i Goa, Dabolim, i god tid. Inrikesflyget till Mumbai gick enligt tidtabellen. Det är en relativt kort sträcka, flygtiden är cirka 50 minuter.

Flygplatsen i Mumbai, med det mäktiga namnet Chhatrapati Shivaji International Airport, är en tämligen kaotisk upplevelse. Åtminstone just nu, en ganska omfattande om- och tillbyggnad av flygplatsen pågår. Ordet Chhatrapati betyder förresten kejsare, och det har funnits sex olika kejsare Shivaji (I – VI) i staden mellan åren 1630 och 1946.

Nästa etapp var att förflytta sig från inrikes- till utrikesterminalen, och dessa terminaler ligger på motsatta sidor om start- och landningsbanorna. Efter sedvanliga köer och säkerhetskontroller hamnade vi på en buss, och ett tag trodde jag att vi skulle åka buss till Arlanda. Bussen snirklade sig först runt start- och landningsbanorna, därefter en ordentlig sväng utanför flygplatsen, innan vi så småningom hamnade vid utrikesterminalen. För att komma till utrikesterminalen med fordon var man först tvungen att åter ta sig in på flygplatsområdet, och spärren in till flygplatsen utgjordes av vakter beväpnade med maskingevär och kulsprutor bakom ett värn av bland annat sandsäckar.

Väl inne på flygplatsen gick det ganska smidigt att checka in, både sig själv (få boardingkort) och bagaget. Det blev dock lite trassel med Runes stora resväska, den vägde 25 kg mot tillåtna 20 kg. Problemet löstes genom samtidig incheckning av Runes och Kents bagage, tillsammans blev det nästan precis 40 kg. Efter ytterligare två kontroller, Immigration och den ”vanliga” säkerhetskontrollen för handbagage och den personliga visiteringen, var vi äntligen på internationell mark.

Utrikesterminalen på Mumbais flygplats är fin. Priserna är, som vanligt, mycket högre än vad du kan köpa motsvarande saker för ute ”på stan”, men det är lika på alla flygplatser. Vi tog en sen middag i väntan på flyget till Europa, och klockan var då strax efter midnatt.

Vi hade fem timmar från ankomst med inrikesflyg till nästa avgång, och vi trodde att det skulle bli mycket tid över, att det skulle bli mycket väntan. Men med alla kontroller, all byråkrati, och inte minst busstransfern mellan terminalerna, så var det ganska lagom. Vi behövde inte vänta mer än drygt en timme innan vi kunde stiga ombord på Swiss-planet.